BILLIGT, BILLIGT, BILLIGT: ”IT’S NOT MAGIC. IT’S JUST EXPLOITATION.”
2016 publicerades en artikel i The Guardian, som i detalj försökte bryta ner hur det egentligen gick till när Lidl sålde jeans för 5,99 pund (nej ni läste inte fel på priset), som jag varmt rekommenderar att man läser. Den har några år på nacken, men principen är densamma än idag.
För hur kan ett par jeans vara så billiga? Rent krasst så kan dom inte vara det. Priset betyder att någon (eller ingen) i produktionskedjan inte fått betalt som de borde, och att det slarvats med kvaliteten. Jeansen i det här exemplet är dessutom inte ens "riktiga" jeans, utan mer ”jeggings” utan några som helst detaljer, för – just det! – detaljer som knappar, sömmar av olika slag och så vidare kostar pengar.
Det finns ju egentligen (en snäv sammanställning) bara tre sätt att sälja något sjukt billigt på:
-
Betala inte ordentligt för det arbete som utförs. Mer vinst till tillverkaren, svältlön till arbetarna.
-
Köp in extrema mängder av en produkt, sälj billigt och räkna hem en liten liten vinst per såld produkt, och gör de stora pengarna på att sälja sådana enorma mängder istället.
-
Sälj med förlust (vilket man kan tvingas göra med restlager, eller så gör man det som en ”lockvara” så att du ska handla mer grejer också som man har bättre vinst på).
Så varenda gång du frågar dig själv, eller hör någon annan kommentera: ”Hur kan det vara så billigt?” så är svaret oftast rätt enkelt: någon har inte fått betalt. Eller som i citatet nedan från artikeln: It’s not magic. It’s just exploitation.
(det här inlägget publicerades först på ekoenkelt.se)
